sitter och tänker nu
och de slutar nästan aldrig bra
tänker alltid på så mycket saker
på allt som jag saknar
på allt som aldrig blev som jag hade tänkt mig
på allt jag skulle vilja förändra
på saker jag är stolt över
på saker som jag aldrig vill förlora
de är saker som alltid kommer upp

...jag saknar min syster, min älskade lilla ängel, tjejen som fick alldeles för kort liv.
va de bestämmt att du skulle lämna oss igen? va de aldrig meningen att vi skulle få lära känna dig? hur hade du varit som person nu? hur hade du sett ut nu?
alla frågor... alla frågor som alltid kommer upp..
& ingen kan säga att dom vet hur de känns, för de är ingen, ingen i hela världen som kan veta de.
jag skulle ge allt, allt för att få se dig, få höra dig prata. jag kanske låter psyksjuk, men de är sant. bara få träffa dig i 5 minuter, jag hade gett hela mitt liv för det.
jag va liten när du försvann, bara 5 år gammal, men minnerna sitter kvar, jag kommer ihåg allt som om de vore igår. de gör faktiskt ont, jag ser bilder ifrån när jag smeker din kind sista gången, då va du redan död.
du hade tagit ditt sista andetag. jag hann inte ens säga hejdå, jag trodde du sov. allt va så mycket lättare innan, när man va liten. jag trodde jag skulle få träffa dig igen. men nu, nu har man insett de, att jag aldrig kommer få träffa dig igen, de är då de gör ont.
de är då man saknar att ha dig nära. du hade vait så stor nu, 11 år, asså tankarna flyger iväg.
men de har också fått mig att inse, att man ska leva varje dag som om de vore den sista.
gumman, jag saknar dig, och jag önskar du va hos mig nu, men du har de bra, du är fri. fri som en fågel..... 

men nu har jag tänkt klart
så nu ska jag kolla lite till på datan innan jag går och lägger mig
puss & kram