jag har kännt dig i kanske 3 år, men riktigt bra vänner har vi varit i kanske 1, eller lite mer.

men du är så grymt lätt att lära känna, vi båda är ju totallt utan gränser och driver med exakt allting, de är de som är så himla gött med dig. man bara kör sitt gamla vanliga race och du är exakt likadan själv. man behöver inte spela fin i kanten eller göra sig till liksom. och en sån vän är alltid bra att ha.

men du är inte bara rolig och flummig utan du kan vara väldigt seriös och omtänksam, när man behöver de som mest och visar de som minst, de är då du ser att något är fel. de är då du kommer direkt och finns där hela vägen. som en riktig vän. du säger inte bara att allt kommer lösa sig någon dag, utan du lyssnar verkligen. och gör allt för att man ska må så bra som möjlit för stunden.

du har gett mig så jäkla mycket ska du veta, allt ifrån skratt till tårar och svett på planen. du har allt emma, och de måste du inse. ingen kommer någonsin att vara perfekt, inte heller du, men fan asså. du är bara centimetrar ifrån. samtidigt som du bryr dig om att alla runt omkring dig ska må så bra som möjligt så, är du själv så jävla stark. jag beundrar dig för varje gång du har rest dig upp. och skulle du trilla ner i hålet så ska jag hjälpa dig att hitta rätt. för ingen är som du.

utan dig känns allt så tomt, de är du som dyker upp nrä man minst anar de med en klockren kommentar. du som fjantar runt med mig och sitter en lördagskväll och äter barngodis på min altan. du som får en att fortsätta när allt är så jävla tugnt att man bara vill skita i hela livet.

men du ser inte de själv gumman, du ser inte hur bra du är, och hur mycket du ger alla andra hela tiden. för mig betyder du obeskrivligt mycket iallafall. och ingen kommer kunna ta din plats. vad som än händer så är jag ett telefonsamtal bort. natt som dag.

jag kommer aldrig sluta älska dig.