Du är mitt lilla hjärta, nu känner du inte längre smärta
Saknaden av dig är stor, men i mitt hjärta du föralltid bor
Du är fri som en fågel där uppe bland de blå, men kommer jag någonsin att förstå?
Du var allt för mig, så nu tänker jag leva för dig
Du är mitt lilla hjärta, sån tur att du inte längre känner smärta.

Ibland känns livet så jävla värdelöst. Men som sagt jag ska leva för dig! Varför just du? Varför just då? Men kommer ju aldrig få ett svar. Din död är en fråga utan svar. Min kärlek till dig är som en början utan ett slut. Du är ingen, men ändå allt. Du är jord, rutten. Du blir trampad på dagligen. Du finns inte. Du går inte att ta på, inte att prata med. Men ändå min!
Tänker på dig varenda dag. Inser att vi kommer närmare och närmare varandra. För varje dag som går är ett steg nämre att träffa dig igen.
Men tills dess ska jag leva för dig. Göra allt dubbelt så kul, dubbelt så galet, dubbelt så jobbigt. För du fick inte ens en jävla chans. Inte en chans att uppleva livet.
Men alla frågor är så jobbiga att leva med. Man borde ha ett facit. Men nej, självklart finns ju inte de. De ända som finns är en stor jävla saknad. Denna dagen är den värsta som finns.
För du togs ifrån mig idag. Det slets bort en del av mitt hjärta när du togs bort. Jag älskar dig.

Du får mig att ta vara på livet. För saknaden av någon man älskar som inte längre finns. Den är den största jag upplevt. Fan. Kom tillbaka. Jag vill ha dig här nu.